ESPLANADEN

Den älskade Espen – flanering och picknickar

Esplanaden har varit huvudstadens representationspark redan i 200 år. Till Espen kom man i forna dar för att visa upp sig och promenera eller "flanera", nuförtiden också för att slå sig ner på gräsmattan, träffa kompisar och njuta av matkorgens vägkost. Varje årstid bringar liv åt Espen: valborgskarnevalen, majstången, sommarkonserterna på Espens estrad och Tomasmarknaden före jul. I parken finns kiosker, caféer och restauranger, wc, och tiotals bänkar att vila sig på, sällskapa och följa med folkvimlet.

Esplanaden ritades in i stadsplanen 1812, och efter det har den ändrats ofta. I arkitekt C.L. Engels plan av år 1826 delar tvärgatorna Esplanadparken i tre delar, med nuvarande benämningar Teateresplanaden, Runebergs esplanaden och Kapellesplanaden. Parkens mittersta del fick sitt nuvarande utseende år 1881 av den svenske arkitekten J. Wallmark. Under stadsträdgårdsmästare Svante Olssons tid i början av 1900-talet pryddes Esplanadens gräsmattor av stora palmer enligt kontinental stil och planteringarna var komponerade av tusentals kaktéer och suckulenter. Parken som i dag är i hård användning renoverades grundligt år 1999.

Esplanaden domineras av lindar i fyra rader. De äldsta träden är från 1800-talet. För vintern lindar en del av träden in sig i en ljusslöja. Förutom rosorna pryds parken av de traditionella syrenerna (Syringa), hästkastanjerna (Aesuculus hippocastanum), prydnadsäppelträden (Malus), gullregnen (Laburnum) och pelarasparna (Populus tremula 'Erecta'). Säsongplanteringarna ger ytterligare färgprakt i parken.