Observatorieberget (Svante Olsson 1890)

Helsingfors första kommunala park

Planeringen av parken på Observatorieberget var Svante Olssons första arbetsuppdrag som Helsingfors första stadsträdgårdsmästare. Parken, som blev färdig 1904, prisades redan av samtida stadsbor och den anses vara en av Olssons huvudverk och en av Finlands mest betydande historiska stadsparker.

Den höga backen gick tidigare under namnet Kasberget. Det tillhörde kedjan av vaktberg, där meddelandet om en annalkande fiende fortskred med att tända eldar på vaktbergen. I samband med byggandet av Sveaborg uppfördes en liten fästning, Ulricasborg, på backen i medlet av 1700-talet. Universitetets observatorium, som stod färdigt år 1834 i trakterna av den rivna fästningen, har givit parken dess nuvarande namn. Det imponerande backkrönet planerades sedermera bli placeringsort för Ständerhuset, historiska museet och riksdagshuset. .

Det karga och trädlösa berget bearbetades på 1890-talet, utan att spara på möda eller kostnader, till en grön och pittoresk park. Observatorieberget planerades, enligt tidens anda, till en landskapspark i tysk stil med slingrande gångar, stora enhetliga gräsytor, jämnade terrängformer och noggrant komponerade träd- och buskgrupper. Till parkens speciella drag hör utsiktsavsatserna, med fina växtkantade vyer som öppnar sig både in mot staden och ut mot havet.

Observatoriebergets växtartbestånd är även i dag intressant och mångsidigt. Flera sällsynta arter av träd- och buskar växer fortfarande i parken. I växtsortimentet finner man speciellt de blommande buskarna: olika syrener (Syringa), schersminer (Philadelphus), buskrosor (Rosa), hagtorn (Crataegeus) och try (Lonicera) samt den vanliga snöbollsbusken (Viburnum opulus 'Roseum').

En vård- och utvecklingsplan för parken på Observatorieberget blev färdig i början av året 2011.